Det finns många likheter mellan olika språk, även om de inte kommer från samma språkfamilj. Historien har orsakat att språken blandats med varandra och har verkat som en tidskapsel som bevarat förvånande samband.
Denna webbordbok är skapad för att visa dessa samband och alla är välkomna att undersöka den.
Erinevate keelte vahel on palju sarnasusi, isegi kui nad ei pärine samast keeleperekonnast. Ajalugu on pannud keeli omavahel segunema ja toiminud ajakapslina, mis on säilitanud üllatavaid seoseid.
See veebisõnastik on loodud nende seoste näitamiseks ja kõik on oodatud seda uurima.
There are many similarities between different languages, even if they do not come from the same language family. History has caused the languages to mix with each other and has acted as a time capsule that has preserved surprising connections.
This online dictionary is created to show these connections and everyone is welcome to explore it.
Enligt Paul Aristes bok “Estlandssvenska lånord i estniska språket” (utgiven 1933) är området för estlandssvenska och överhuvudtaget svenska lånord i estniskan nästan helt outforskat. Anteckningar, skrifter och hänvisningar i ämnet är få, och de äldsta verk som behandlar frågan gör ingen åtskillnad mellan varifrån ett visst ord har kommit: om det härstammar från rikssvenskan, finlandssvenskan, estlandssvenskan eller någon annanstans. Man har inte heller försökt fastställa lånordens ålder eller spridning. Först mot slutet av 1800-talet blir framställningarna vetenskapliga. Den äldsta jämförelsen mellan estniskt och svenskt ordförråd finns i Arvid Mollers bok från 1755, “Kort beskrivning över Est- och Livland, jämte undersökning om dessa länders invånares, i synnerhet det estniska och finska folkslagets ursprung”.
För att förstå varifrån svenskt ordförråd har kommit in i estniskan, måste man ta en titt på Nordvästra Estland och kustområdena. Just i dessa områden och på öarna bodde aibofolk, som var ättlingar av svenskar och som bosatt sig i Estland ungefär samtidigt som i Nyland i Finland. Man har hittills inte kunnat fastställa den exakta tidpunkten för invandringen, men man antar att den kan ha ägt rum redan under hedendomstiden. Utifrån ortnamnen kan man dra slutsatsen att de bodde i Estlands kustområden redan omkring år 1294. I Estland fanns en betydande mängd kuströter fram till 1939, då cirka 90 % av befolkningen flydde till Sverige efter den sovjetiska ockupationen. Sedan dess är de kustområden som kustsvenskarna betraktade som sitt hem i århundraden – eller till och med årtusenden – inte längre desamma.
I tidskriften ”Olewik” började det hittills opublicerade tyskspråkiga manuskriptet från 1882, ”Om det svenska språkets inflytande på det estniska språket”, att publiceras under en annan titel: ”Främmande ord i det estniska språket”. Artikeln behandlade det svenska inflytandet i tre på varandra följande nummer. I författaren J. S. Rotalias artikel är det särskilt intressant att se en mer precis definition av ursprunget till de svenska låneorden — främmande ord kommer från svenskan till estniskan på flera sätt: före historisk tid genom fria och fientliga kontakter med normanderna; genom dansk och svensk makt; genom svenskarnas bosättning vid Östersjökusten och på öarna, där dagliga kontakter och affärer mellan estländare och svenskar var vanliga; samt genom vänskapliga kontakter mellan estländare och finländare som broderfolk. Senare lade Rotalia till ytterligare en möjlighet till lån, som omfattade frekventa sjöresor på Östersjön. Förr i tiden kunde kustbefolkningen ofta åtminstone i viss utsträckning svenska, och en stor del av det havsrelaterade ordförrådet har kommit in i det estniska språket just från svenskan.
Språket hos estniska svenskar utgör en egen dialektgrupp som ligger närmast de svenska dialekterna i Uusimaa i Finland, och dessa dialekter benämns gemensamt öst-svenska dialekter. Det svenska skriftspråket skiljer sig från dessa dialekter både fonetiskt och lexikalt i sådan utsträckning att skillnaden kan jämföras med skillnaden mellan det estniska skriftspråket och setudialekten.
Alla dessa historiska och språkliga kontakter har lämnat märkbara spår i det estniska språket, särskilt i ordförrådet som rör kusten och sjöfarten. På denna webbplats behandlas detta ämne mer ingående nedan, där svenska lånord i det estniska språket samt deras ursprung och utvecklingshistoria lyfts fram.
Aastal 1933 ilmunud Paul Ariste raamatu “Eesti-rootsi laensõnad eesti keeles” sõnul on eesti keeles olevate eesti-rootsi ning üldse rootsi laensõnade ala peaaegu täiesti puutumata. Märkmeid, kirjutisi ning viiteid teema kohta napib ja vanimad selle kohta arutlevad teosed ei tee vahet sellel, kust on tulnud üks või teine sõna: kas riigi rootsist, soome-rootsist, eesti-rootsist või mujalt. Sealhulgas pole püütud määratleda laenude vanadust ega levingut. Alles 19. sajandi lõpupoolel muutuvad käsitlused teaduslikuks. Kõige vanem eesti ja rootsi sõnavõrdlus leidub 1755. aastal ilmunud Arvid Molleri raamatus “Lühike kirjeldus Eesti- ja Liivimaast” (rootsi k. Kort Beskrifning Öfwer Est- och Lifland, Jemte undersökning Om Dessa Länders Inbyggares, i synnerhet det Estniska och Finska Folckslagets Ursprung).
Selleks, et arusaada, kust rootsi sõnavara on eesti keelde sisenenud, tuleb heita pilk Loode-Eestisse ja rannikualadele. Just nendel aladel ja saartel elasid rannarootslased (aibofolk), kes olid rootslastest sisserändajate järeltulijad ning asusid Eestimaale umbes samal ajal kui Soome Uusmaalegi. Täpsemat sisserände aega ei ole siiani suudetud määrata, kuid oletatakse, et see võis toimuda juba paganuseajal. Kohanimede põhjal võib järeldada, et nad elasid Eesti rannikualadel juba 1294. aasta paiku. Eestis oli märkimisväärne hulk rannarootslasi kuni 1939. aastani, mil ligikaudu 90% elanikkonnast põgenes Nõukogude okupatsiooni järel Rootsi. Sellest ajast alates ei ole need rannikualad, mida rannarootslased pidasid oma koduks sajandeid — või isegi aastatuhande — enam endised.
Väljaandes “Olewik” hakkas ilmuma seni trükkimata 1882. aasta saksakeelne käsikiri “Rootsi keele mõjust eesti keelele”, kuid teise nime all “Wõerad sõnad Eesti keeles”. See käsitles rootsi mõju kolmes järjestikuses numbris. Töö autori J. S. Rotalia kirjutises on eriti huvitav rootsi laensõnade lähtekohtade täpsem määratlemine — võõrad sõnad jõuavad rootsi keelest eesti keelde mitmel viisil: enne ajaloolist aega vabas ja vaenulises läbikäimises normannidega; Taani ja Rootsi võimu kaudu; rootslaste elamise kaudu Läänemere rannikul ja saartel, kus igapäevane läbikäimine ja asjaajamine eestlaste ja rootslaste vahel oli tavaline; ning eestlaste ja soomlaste kui vennasrahvaste sõbraliku suhtluse kaudu. Hiljem lisas Rotalia veel ühe laenamisvõimaluse, mis hõlmas sagedasi meresõite Läänemerel. Vanemal ajal oskasid rannamehed sageli vähemalt mingil määral rootsi keelt ning suur osa merega seotud sõnavarast on jõudnud eesti keelde just rootsi keelest.
Eesti-rootslaste keel moodustab omaette murderühma, mis on kõige lähedasem Soome Uusmaa rootsi murretele ning neid murdeid tähistataksegi ühise nimetusega ida-rootsi murded. Rootsi kirjakeel erineb nendest murretest nii häälikuliselt kui ka sõnavaraliselt sedavõrd, et erinevust võib võrrelda eesti kirjakeele ja setu murde vahega.
Kõik need ajaloolised ja keelelised kontaktid on jätnud eesti keelde märgatava jälje, eriti ranna- ja merendussõnavaras. Käesoleval veebilehel käsitletakse seda teemat edaspidi põhjalikumalt, tuues esile rootsi laensõnad eesti keeles ning nende päritolu ja kujunemislugu.
According to Paul Ariste’s book “Estonian-Swedish Loanwords in the Estonian Language” (published in 1933), the field of Estonian-Swedish—and Swedish loanwords in general—in Estonian has remained almost entirely unexplored. Notes, writings, and references on the topic are scarce, and the oldest works discussing it do not distinguish where a particular word comes from: whether from Sweden proper, Finland-Swedish, Estonian-Swedish, or elsewhere. Nor have there been attempts to determine the age or distribution of these loanwords. Only toward the end of the 19th century do treatments of the subject become scientific. The earliest comparison between Estonian and Swedish vocabulary appears in Arvid Moller’s 1755 book, “A Short Description of Estonia and Livonia, Together with an Investigation of the Origin of the Inhabitants of These Lands, Especially the Estonian and Finnish Peoples.”
To understand where Swedish vocabulary entered the Estonian language, one must look to northwestern Estonia and the coastal regions. It was precisely in these regions and on these islands that the Coastal Swedes (aibofolk) lived; they were descendants of Swedish immigrants and settled in Estonia around the same time as they did in Uusimaa, Finland. The exact time of their immigration has not yet been determined, but it is assumed that it may have occurred as early as the pagan era. Based on place names, it can be concluded that they were already living in the coastal areas of Estonia around 1294. There was a significant number of Coastal Swedes in Estonia until 1939, when approximately 90% of the population fled to Sweden following the Soviet occupation. Since then, the coastal areas that the Coastal Swedes had called home for centuries—or even millennia—have never been the same.
The publication “Olewik” began publishing the previously unprinted 1882 German-language manuscript “On the Influence of the Swedish Language on the Estonian Language,” though under the title “Foreign Words in the Estonian Language.” It addressed the influence of Swedish in three consecutive issues. Particularly interesting in the author J. S. Rotalia’s essay is the precise identification of the origins of Swedish loanwords—foreign words enter the Estonian language from Swedish in several ways: before recorded history, through free and hostile interaction with the Normans; through Danish and Swedish rule; through the settlement of Swedes along the Baltic Sea coast and on the islands, where daily interaction and business dealings between Estonians and Swedes were common; and through the friendly relations between Estonians and Finns as kindred peoples. Later, Rotalia added another borrowing channel, which involved frequent sea voyages on the Baltic Sea. In earlier times, coastal dwellers often knew at least some Swedish, and a large part of the maritime vocabulary has entered the Estonian language precisely from Swedish.
The language of Estonian Swedes constitutes a distinct dialect group that is closest to the Swedish dialects of Uusimaa in Finland; these dialects are collectively referred to as the Eastern Swedish dialects. Standard Swedish differs from these dialects both phonetically and lexically to such an extent that the difference can be compared to that between standard Estonian and the Setu dialect.
All of these historical and linguistic contacts have left a noticeable mark on the Estonian language, particularly in coastal and maritime vocabulary. This website will explore this topic in greater depth, highlighting Swedish loanwords in Estonian and their origins and development.
Estnisk-Svensk ordbok, eesti-rootsi sõnaraamat, Ants Oras & Edvin Lagman, Välis Eesti och EMP Stockholm, 1990
Svensk-Estnisk ordbok, utarbetad av Ülev Aaloe, Ilmar Mullamaa, Tiina Mullamaa, Anu Saluäär, Juhan Tuldava, Enno Turmen, under redaktion av Henrik Sepamaa, förlaget Valgus, 1979, Tallinn, 1993
Eesti-Rootsi laensõnad eesti keeles, Paul Ariste, Eesti Vabariigi Tartu Ülikool, 1933
folkets-lexikon.csc.kth.se
sv.wiktionary.org
svenska.se